Kämpar på med överlevnadsplikt i aldrigheten.
Sorgliga ord men ack så sanna.
Jag gråter varje dag och ibland
kommer det tårar också.
Saknar dig och det gör ont!
onsdag 3 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tankar om livet i stort...före och efter Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar