| Det här året kommer för alltid att vara ett sorgens år men också ett glädjens år. Först får Anna tvillingar i januari....vilken lycka!!! Allt gick ju dessutom bra och tjejerna växer och frodas för full. De är helt underbara dessutom. Det värsta just nu är jag känner att jag inte räcker till....Vill ju vara med dem så mycket jag får men orkar inte just nu.... Sen kommer vi till augusti månad, normalt en glädjens månad. Båda mina yngsta barn har haft födelsedag då. Det kommer de visserligen fortfarande att ha men inte på det sätt man önskar. Anna får vi fira på riktigt även i fortsättningen men vår älskade Andreas kommer vi inte att kunna göra mer än tända ljus för och lämna blommor vid hans grav. Varför är livet så orättvist. Vad hade han gjort för ont för att inte få stanna kvar hos oss. Eller är han menad för något annat där "uppe". Det är i alla fall vad jag tror. Han kommer alltid att finnas i mitt hjärta och i mina tankar. Jag vill dela med mig av en dikt jag fick från en annan "änglamamma" som jag kommit i kontakt med på internet. Hon har hittills varit bättre än alla kuratorer i världen. Hon vet vad hon pratar om för hon har varit med om samma sak som jag, Hon kan sätta ord på mina tankar. Ångest Jag trodde att du hade gått att du hade försvunnit från mitt liv. Men du kom tillbaka idag Bara stormade in i min kropp Du högg med din kniv i mitt sargade hjärta Du tog över mina organ Du slet mig mitt itu Vem är du ? Du är ångesten, som smärtar mig Du är ångesten som får mig till att vilja dö. Skriven av Marie-anne Thörnström den 7 oktober 2006 fyra år sedan min älskade son dog |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar